Sunnansjö är en tätort med cirka 600 invånare i Grangärde socken, Ludvika kommun, omkring 20 kilometer nordväst om Ludvika. Länsväg 245 passerar orten, som ligger på näset mellan sjöarna Väsman och Bysjön. (Källa: Wikipedia)
Olle Svensson (1904 – 1972)
Olle föddes i Gustavsfors, utanför Bollnäs, 1904. Han hade ett hårt liv i Hälsingland som skogshuggare. Men han skrev dikter och målade i hela sitt liv.
1946 träffade han Berna och de kom att bo i Sunnansjö fram till 1970. Här fortsatte han att måla och verka som författare men nu på heltid. Han skrev både poesi och prosa. Han skrev en lågmäld lyrik, ofta med naturen i centrum. Han skrev bl a Nedanför flod och fall (1954), Skallgångshöst (1961) och memoarboken Förlorad verklighet (1965). Ett urval av hans dikter hittar man i Att vandra mot morgon, sammanställd av Berna Svensson, från 1991.
Han fick många utmärkelser, bl.a tidningen Vi:s stipendium, Kunga-stipendiet, FIB:s lyrikpris och Dan Andersson-priset. Samma år som han dog, 1972, fick han Dalarnas författarförbunds Stiernhielms Bunke.
Olles dikter har tonsatts av flera musiker. De mest kända är Björn Hedén och Curt Öberg.
Berna, som var 20 år yngre, överlevde Olle med 34 år. Hon bodde nu i Ludvika och ägnade all tid åt Olles diktning. Men hon skrev också själv och efter Olles död började hon publicera sina dikter. Hon var mån om att Olles verk skulle leva vidare så hon donerade all deras kvarlåtenskap till det som blev Grangärdebygdens kulturförening. Föreningen har gett ut ett häfte med hennes dikter som heter ”Som en röd pelargon”. Man har också gett ut ”En poets bilder” med Olles dikter illustrerade med hans målningar.
Under Grangärdebygdens vecka (v 27) har Kulturföreningen en utställning i Kvarnen i Sunnansjö med olika konstnärer. Där ställer man också ut målningar av Olle Svensson.
Under Dan Anderssonveckan har man varje år en kulturfrukost på tunet vid hembygdsgården. Till en fin frukost får man ett kulturprogram. Det kan vara musik, poesi eller berättande. Där visas också Olle Svenssons målningar.
Dröm om grönt gräs
Det var bara en glänta grönt gräs.
Där fanns varken väg eller hus.
Men jag vaknade mitt i mörkret
med ögonen fulla av ljus
Det vara bara en glänta grönt gräs.
Jag såg varken gran eller björk.
Men jag vaknade mitt i sommarn
fast natten var vintermörk.
Efter månader utan leenden,
utan stjärnor och fågelrop,
efter gråbergsgråa veckor
i grotta, gränd och grop
var det bara en glänta grönt gräs.
Men fast sjufalt död, ur min grav
steg jag upp och följde min längtan
på nytt mot sommar och hav.
OLLE SVENSSON