Yngve Thornée och Torsten Pettersson från Skattlösbergs bygdegille berättar om finngammelgården i Skattlösberg. Inspelningen gjordes i samband med ”En magisk afton” under Dan Andersson-veckan 2022, därav musiken i bakgrunden. Finngammelgården omfattar en rad byggnader typiska för den skogsfinska kulturen. Där finns också en nyare byggnad som innehåller folklivsforskaren Otto Blixts samlingar. Otto Blixt fick Dan Andersson-priset 1963. Han samlade stora mängder föremål och berättelser från finnmarken, bland annat om magi och folktro.
Det finns flera olika vandringsleder i bygden. Här presenterar vi några av dem. Det är Grangärde hembygdsförening och Sunnansjö byalag som sköter om stigarna med röjning, skyltning och liknande. På Dan Andersson-museet finns en bok av Lars-Olof Larsson som heter Där obygdsforsarna sjunga – vandringar och tankar i Dan Anderssons fotspår. Där får läsaren följa Lars-Olofs vandringar på Kullens och Mårtens kyrkstigar, på Skifsenleden, ett stycke på kyrkstigen mellan Olsjön och Sunnansjö, med flera vandringar. Boken kan läsas som en aptitretare för den som funderar på att vandra i finnmarkens mytomspunna skogar.
Mårtens och Kullens kyrkstigar Vandringsleden består av två gamla kyrkstigar och en arbetsstig. Kyrkstigar och arbetsstigar var under århundraden viktiga förbindelser. Man trampade dem sommartid till sockenkyrkan, till arbete vid hyttorna och bruken samt för att komma till arbeten i skogen och på slogmarkerna. Det fanns något som kallades kyrkotvång och det gällde även för folket i skogsbyarna. Varje familj var skyldig att minst en gång varje månad besöka sockenkyrkan. Dessutom skulle man till kyrkan vid bröllop, dop och begravning. Vid den sista färden till kyrkan bars kistan ofta på seniga skuldror längs den långa slingrande leden. Ibland drogs den på en hästsläpa För att man skulle kunna ta sig fram måste färdvägarna hållas i skick. På en överenskommen dag om våren gick man därför ut från varje gård för att underhålla och röja efter kyrkvägen. Vintertid färdades man efter plogade vägar längs mossar, vattendrag och sjöar – alltså helt andra vägsträckningar. De båda kyrkvägarna utgår från dels från socknens nordligaste finnby – Kullen, dels från finnmarksbyn Dalkarlsberg i väster. Båda dessa stigar leder via Norrbo by till Grangärde kyrka. Stigarna binds samman med en arbetsstig och leden är totalt tre mil lång.
Karta: Lantmäteriet
Leden kan delas upp i olika etapper: Norrbo – Kullen, 8 km (höjdskillnad på 100 m.) Kullen – Mårtens 9 km Mårtens – Norrbo, ca 10 km (höjdskillnad på 200 m.) Vandringen kan börja i Norrbo, Kullen eller Dalkarlsberg som samtliga kan nås med bil. Hela leden är röjd och märkt med orange färg. På informationstavlor lämnas upplysningar om vad som kan vara av allmänt intresse vid olika platser. På en del ställen finns bänkar, bord och vindskydd. Vid Mårtens finns en raststuga.
Olsjö kyrkstig Den gamla stigen mellan Olsjön och Sunnansjö hade en gång i tiden stor betydelse för dem som bodde i Grangärde södra finnmark och skulle besöka Grangärde Kyrka. Vandringsleden är 8 km lång. Höjdskillnaden mellan Olsjön och Broby i Sunnansjö är cirka 100 meter. Stigen är väl röjd, och märkt med gul färg på trädstammarna. Bänkar finns vid flera rastplatser och ett flertal informationstavlor beskriver vägen och dess historia. I Sunnansjö finns en bilparkering några hundra meter efter avtagsvägen mot Fredriksberg på vänster sida. Den första biten går stadigt uppåt, men belöningen kommer när skogen öppnar sig uppe på Låsberget och man kan rasta med milsvid utsikt över sjön Väsman. Stigen bjuder på en stämningsfull och upplevelserik vandring – så glöm inte kaffekorgen.
Rikkenstorp-Bränntjärnstorpet Vandringsleden mellan Rikkenstorp och Bränntjärnsleden invigdes under Dan Andersson-veckan 2022. Den är dock inte uppmärkt ännu, så vi återkommer när detta är klart. Den som har röjt stigen är Dan Andersson-forskaren Nils Holmdahl. Nils bor på Rikkenstorp och tar emot besökare till sitt omfattande Dan Andersson-arkiv. Se också filmen med Nils.
Skifsenleden I Fredriksberg finns Skifsenleden som passerar Finngammelgården Skifsen. Läs mer på http://www.skifsen.se/skifsenleden. Vandringsleden är en rundvandring med start och slut vid Säfsnäs Hembygdsgård i Fredriksberg. (Anslutning finns från Säfsen Resort). Leden går på skogsstigar och grusvägar i finnmarksterräng. Över myrar och blötare partier är det spångat med lärkplank, totalt ca 2 km. Det finns ändå fuktiga delar som gör att grövre skor/kängor eller stövlar rekommenderas. Varma sommardagar kan man gå torrskodd runt leden. Efter ca 9 km ligger Finngården Skifsen, där det är lämpligt med en paus för att njuta av miljön. Ytterligare 3 km längre bort passeras finnbyn Drafsen, där landskapet hålls öppet av fritidsbönder och får. På hemvägen går leden över Solberget eller Säfsen Alpin med tjusig utsikt i alla väderstreck, 472 m.ö.h. Nu är det bara drygt tre km tillbaka till utgångspunkten.
En film från Vägkröksdansen i Abborrberg under Dan Andersson-veckan 2022. Abborrberg ligger mellan Sunnansjö och Nittkvarn, cirka en halvmil från Skattlösberg. Byn är en av de äldsta finnbyarna med rötter från 1600-talet.
Strömsdal är en by, tidigare järnbruk, i Säfsnäs distrikt, Ludvika kommun, Dalarnas län. Den är belägen ca 25 km sydöst om Fredriksberg och ca 50 km väster om Ludvika. (Källa: Wikipedia)
Nils Parling Nils Parling föddes 1914 och växte upp i Strömsdal. På 1940-talet skrev Nils visor till Strömsdalsrevyerna och noveller som sändes till ortstidningarna. Han arbetade bland annat som skogsarbetare, och det var under konvalescensen efter en olycka i skogen 1948 som han fick möjlighet att skriva på heltid. ”Det var en stor olycka att jag blev författare”, skrev han själv.
Foto: Lasse Lindström
Debutromanen Motorsågen 1950 blev en stor succé. Den blev senare också filmatiserad, liksom novellen Finnbastun. Nils var mycket produktiv och gav ut ett 50-tal böcker i flera olika genrer. Hans dikter om Finnbäcks-Lars tonsattes och blev mycket populära. Finnmarksspelet i Bredsjö hade Nils som författare liksom en föreställning som spelades på Cassels i Grängesberg i mitten av 80-talet. Under många år delade Nils själv i Strömsdal ut det Parlingpris som Nils Parlings Vänner instiftade. De senaste åren har priset delats ut i Hembygdsgården i Fredriksberg. Nils Parling är den ende som fått Dan Andersson-priset två gånger, 1966 och 1976. Nils Parling avled 2002. I Strömsdal finns en minnessten med en relief av Nils Parling.
Roger Broberg berättar om Nils Parling och spelar en av hans dikter.
Sunnansjö är en tätort med cirka 600 invånare i Grangärde socken, Ludvika kommun, omkring 20 kilometer nordväst om Ludvika. Länsväg 245 passerar orten, som ligger på näset mellan sjöarna Väsman och Bysjön. (Källa: Wikipedia)
Olle Svensson (1904 – 1972) Olle föddes i Gustavsfors, utanför Bollnäs, 1904. Han hade ett hårt liv i Hälsingland som skogshuggare. Men han skrev dikter och målade i hela sitt liv. 1946 träffade han Berna och de kom att bo i Sunnansjö fram till 1970. Här fortsatte han att måla och verka som författare men nu på heltid. Han skrev både poesi och prosa. Han skrev en lågmäld lyrik, ofta med naturen i centrum. Han skrev bl a Nedanför flod och fall (1954), Skallgångshöst (1961) och memoarboken Förlorad verklighet (1965). Ett urval av hans dikter hittar man i Att vandra mot morgon, sammanställd av Berna Svensson, från 1991. Han fick många utmärkelser, bl.a tidningen Vi:s stipendium, Kunga-stipendiet, FIB:s lyrikpris och Dan Andersson-priset. Samma år som han dog, 1972, fick han Dalarnas författarförbunds Stiernhielms Bunke. Olles dikter har tonsatts av flera musiker. De mest kända är Björn Hedén och Curt Öberg. Berna, som var 20 år yngre, överlevde Olle med 34 år. Hon bodde nu i Ludvika och ägnade all tid åt Olles diktning. Men hon skrev också själv och efter Olles död började hon publicera sina dikter. Hon var mån om att Olles verk skulle leva vidare så hon donerade all deras kvarlåtenskap till det som blev Grangärdebygdens kulturförening. Föreningen har gett ut ett häfte med hennes dikter som heter ”Som en röd pelargon”. Man har också gett ut ”En poets bilder” med Olles dikter illustrerade med hans målningar. Under Grangärdebygdens vecka (v 27) har Kulturföreningen en utställning i Kvarnen i Sunnansjö med olika konstnärer. Där ställer man också ut målningar av Olle Svensson. Under Dan Anderssonveckan har man varje år en kulturfrukost på tunet vid hembygdsgården. Till en fin frukost får man ett kulturprogram. Det kan vara musik, poesi eller berättande. Där visas också Olle Svenssons målningar.
Berna och Olle Svensson. I filmen berättar Margit Kaj, ordförande i Grangärdebygdens kulturförening, om Olle Svensson. Sylvia Samuelsson läser ”De enkla tecknen” av Olle Svensson
Rikkenstorp är en finngård från 1600-talets början som fått sitt namn från släkten Rikkinen. Ända fram till 1940 var gården brukad av finnättlingar. Familjen Holmdahl köpte gården 1972 och hela gårdsområdet var då i stort behov av renovering. Idag är gården genom ett stort arbete återställd i det skick den hade då åkrar, hackslog och körvägar användes för fullt på 1860-talet. Familjen Holmdahl driver ekologisk permaodling och det finns ett Dan Andersson-museum och -arkiv. Gården Rikkenstorp ligger med gångavstånd till Bränntjärnstorpet.
Nils Holmdahl på Rikkenstorp Under 2021 kom Nils Holmdahls stora Dan Andersson-biografi ”myt och sanning” ut. Den innehåller flera omvärderingar och nyupptäckta delar. Filmen där Nils berättar om den tragiska dödsolyckan på Hotell Hellman spelades in av Johannes Graaf under Dan Andersson-veckan 2022. Filmen visar också när deltagarna ger sig iväg på invigningen av den nyröjda vandringsleden mellan Rikkenstorp och Bränntjärnstorpet.
Gamla stugan på Gonäsheden skulle bli Dan Andersson och hustrun Olgas hem. Men ödet ville annorlunda… Idag rustas och visas stugan av Maria Norgren, barnbarn till Dans hyresvärd 1920.
”Där lärde jag mig Veta Hut, mjölka, hugga ved, dra separator och att det fanns människor som gärna pratade – vänligt och mycket.”
Monika Sedell, dotter till Dan Andersson
”Göte, slå lite vatten i färgen”, ropade han från grinden och slängde sig upp på cykeln, borta var han. BORTA VAR HAN!
Det här har min pappa berättat. Göte var min äldsta farbror, han var då 15 år, min pappa Börje var 7 år. Året var 1920. Han som försvann på cykeln var Dan Andersson. Han kom aldrig tillbaks till renoveringen av den lilla stugan på Norgrens gård på Gonäsheden. Någon annan fick sorgtyngd ta över målningen så att ”Fru Dan”, Olga, kunde flytta in, ensam, utan sin poet. Han som förgiftades och dog på Hotell Hellman i huvudstaden natten mellan den 15 och 16 september. Lilla Monika föddes sex månader senare och växte upp med de åtta Norgrensungarna. Även efter det att Olga och Monika flyttat till den nya lärarbostaden i Blötberget, 2 km därifrån, så var Monika en del av familjen på Gonäsheden.
Nu är de alla borta. Borta är snart också den lilla stugan. Det är det detta projekt handlar om. Rädda gamla stugan!
Maria Norgren
Se musikteatergruppen Pajso (Maria Norgren och Mats Himmelstrand) spela från Gamla Stugan minnesåret 2020.
Jimmy Ginsby (tidigare ordförande i Dan Andersson sällskapet) Foto: John Leander
Dan Andersson Museum i centrala Ludvika berättar om skaldens liv. I grannhuset hyrde Dan Andersson ett rum under en period för att bl.a. renskriva Kolarhistorier. I museet finns forskarmaterial som ett flertal originalmanuskript och saker tillhörande Dan Andersson, exempelvis hans svarta fiol. Muséet har en liten butik med försäljning av böcker, cd-skivor mm.
Museet presenteras av Birgitta Ahrås med musik av Ellinor Brolin. Film av Johannes Graaf.
Pajso är en dikt av Dan Andersson ur samlingen Kolvaktarens visor. Dikten handlar om Pajsoån (även kallad Parisån) som flyter genom Grangärde finnmark.
Du åldriga Pajso, som leker så ystert bland fallande dammar och rännor som brista, du sjunger väl ännu din ödemarks sånger när böljorna runor i hällarna rista.
Du sjunger väl ännu, som förr du har sjungit i tvåmilaskogar och sandiga dalar, din ensamma färdsång för den som förstår dig och tigande lyssnar när vildmarken talar.
Du hastat från bergen och letat dig vägar i ödemarksnätter och solvarma dagar. Du vilat i timmar vid slumrande tjärnar, och badat i solljus i vårgröna hagar.
En hymn för din frihet, en sång åt din ära, du åldriga Pajso, jag sjunger i natten, när uvarna ropa av brånad och hunger, och granarna nicka vid sorlande vatten.
Tattarfallet är den sydligaste gården i Skattlösberg. Namnet kommer från det finska ordet “tattari” som betyder bovete, vilket tillsammans med fallråg var de spannmålsgrödor som de finska nybyggarna odlade. I Tattarfallet bodde Ludvig Eriksson, en fritänkare och spelman som var nära vän med Dan Andersson. Numera ansvarar Robert Svensson här. Dotterson till Ludvig Eriksson och en av Dan Andersson Sällskapets eldsjälar. Tattarfallet är en mycket omtyckt samlingsplats under Dan Andersson-veckan.
Brunnsviks folkhögskola startade 1906, och blev arbetarrörelsens första skola. Dan Andersson är en av många arbetarförfattare som inledde sin bildningsbana på Brunnsvik. Dan var elev på vinterkursen 1914 – 1915. Liksom på Dan Anderssons tid är Bokstugan skolans hjärta. Detta Sveriges största folkhögskolebibliotek återinvigdes i februari 2020. På Brunnsvik utanför Ludvika bedrivs lång Allmän kurs, gröna kurser för hållbarhet, utbildningar för fack och folkrörelser samt kommunala verksamheter. (Sedan 2013 har folkhögskolan sin ”moderskola” i Borlänge). Brunnsviksanläggningen med totalt 17 hus ägs i vår tid av Ludvika kommun.
Jörgen Hammarin. Senior rektor på Brunnsvik folkhögskola (Södra Dalarne TV).
Byn Skattlösberg brukar kallas för Finnmarkens huvudstad. Bebyggelsen och dess placering är typisk för finnmarken. Finngammelgården är Skattlösbergs friluftsmuseum. Här finns bla en ålderdomlig bostad, ett s k pörte, från 1771. Skattlösberg är främst känt genom att Dan Andersson föddes här 1888, i den gamla skolan, som revs och ersattes med ett nytt skolhus, vilket brann 1945. Dans pappa var byns skollärare. År 1905 bröt Dan Anderssons familj upp och försökte ett nytt liv på andra platser i finnmarken. Familjen flyttade emellertid tillbaka till Skattlösberg 1912 och bosatte sig i Luossastugan.
Luossa
Här skrev Dan Andersson sitt första betydelsefulla verk, Kolarhistorier, och de flesta av Kolvaktarens visor. Familjens hem från 1912-1915 har bevarats intakt som Dan Anderssons minnesstuga. Från parkeringen i Skattlösberg är det en 800 meter lång vandring till stugan.
Heidi Baier tar oss med på en resa genom poeten Dan Anderssons liv.
Heidi Baier tar oss med på en resa genom poeten Dan Anderssons liv. Här i Luossastugan, flätas visor och berättelser samman med knaster från vedspisen och knarrande trägolv. Guidningen spelades in speciellt under Minnesåret 2020.
År 1793 byggde diktaren Dan Anderssons farmors farfar, Mats Pålsson, ett rökpörte – en byggnad med ugn och rökgång i taket – vid Bränntjärns nordöstra ände, på gränsen till Ljusnarbergs socken. Senare byggdes huset om till svenskstuga, dvs det försågs med fönster och skorsten. I torpet bodde skaldens farmor, Anna Stina Knas. Hon blev tidigt änka med fem små barn och fick försörja sig med att göra dagsverken åt bönderna. Ett av barnen var Dan Anderssons far, Adolf Andersson, som föddes här år 1854. Dan Andersson vistades mycket i dessa marker.
BRÄNNTJÄRNSTORPET FÅR NYA ÄGARE HÖSTEN 2021
Nuvarande ägarrepresentanterna Nils Sjöström och Roland Björk överlåter nu torpet till Nils Holmdahl och hans familj i finngården Rikkenstorp som ligger nära Bränntjärnstorpet. Nils och Rolands förfäder köpte år 1890 Bränntjärnstorpet av Dan Anderssons farmor Anna Stina Knas som med hand på penna undertecknade köpebrevet. Gården var bebodd till slutet av 1930-talet och har ett par gånger varsamt renoverats av släkten så att den bevarats till våra dagar. Släkten har också under flera decennier ställt gården till förfogande, utan ersättning, för program under Dan Andersson-veckan!
Nu startar en ny epok i torpets historia. Det finns flera personer som är intresserade av att ingå i en arbetsgrupp som kan underhålla gården och stigarna kring torpet. Om det finns fler intresserade som vill hjälpa till så går det bra att höra av sig till Nils Holmdahl.
